fredag 5 mars 2010

I tried to call but i don't know what to tell you, i leave a kiss on your answering machine.


Jag tror på sagor. Jag tror i mitt ibland naiva sinne att det goda segrar, att karman dyker upp när man minst anar det och gör sitt. Speciell vänskap ska man vara oerhört rädd om, för tro mig, en dag kan den vara borta.

Så vad hände med flickan, pojken, musikern och lucifer?

Efter många om och men, och rätt mycket vatten under ledsna broar, ringde pojke upp flicka. Kanske några dagar, eller t.o.m år försent, men ändå.

Resultat:
Många cigaretter brann upp i göteborg, men ännu mer ursäkter blev sagda i Norrköping. Tårar fälldes, frågor fick förklaringar, samveten lättades, men framförallt så jublades det i flickas hjärta då Lucifer har blivit förpassad dit hon hör hemma.
I skrivandes stund gråter flickan igen (VAFAN!) men det är bara för att hon är så himla glad, och inser att det finns en regnbåge igen som binder samman två punkter. Det kommer bara att ta lite tid för den att få alla sina färger tillbaka. Men tror man på sagor, då kan fanimej allting hända, inte sant?

P.s Hallelujah, nu kan jag lyssna på "Boys of the summer" med DonHenley igen utan att kollapsa av nervösa sammanbrott. d.s


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar