onsdag 23 november 2011

Pappi.


Snat kommer Fader Karas på besök. (Notera att han delar namn med prästen i exorcisten)

Pappa kommer på husesyn och ska inspektera min sambo för första gången. Imorgon kommer de antagligen mötas i en duell i skymningen, eller så kommer de bara sitta småpratandes i soffan och dricka kaffe.

Det vore lite festligare med det första alternativet, men tyvärr står det inte anno 1855 i min kalender.

söndag 20 november 2011

centipede.


Eftersom märket Björg's guldhjärta inte passar min ansträngda resekassa, klickade jag hem denna godbit istället.

What's my age again?

lördag 19 november 2011

Gud, jag vill verkligen ha.


Vill ha. Vill verkligen, verkligen ha Björgs anatomiska hjärta runt halsen.

hjälp mig, google translate med denna mystiska gåta.


Kocham cię, mój mały kolana zaprawy i ułamkową ramię!!!


Dessa rader fick jag på min facebookwall idag, skrivna av min kille på polska.

Om man kör dem via google translate lyder de ungefär såhär på svenska:

"Jag älskar dig mitt murbruk med det trasiga knät och den brutna armen"

Kommentar på den?

Folk som korsat min väg kapitel3.


Andy Pierce. Leader of the pack i Nasty Idols.

Andy haffade mig när jag var bängfull på gatan en sen kväll. Han tyckte vi skulle hem till honom och lyssna på Iggy Pop. Det gjorde vi också.

När den värsta baksmällan lagt sig tolv veckor efteråt, tyckte jag att detta var en högst rolig figur att hänga med, då vi nästan bodde grannar med varandra.
Många gånger har jag suttit i hans soffa och titta på märkliga filmer med utvecklingsstörda barn i, som ingen fattade något av. Många gånger har vi festat ihop i takt med soluppgångar, och sedan ätit pasta carbonara, och många gånger har det väl kanske spårat ur på alla plan, men hey, det blir ju bara roligare så.

Jag har bara riktigt galet intressanta minnen av denna högst extraordinära man. Han kickar ass på scen, och ingen sjunger sex pistols covers lika bra som han.
Det bor egentligen en galning i hans hjärna, men när geniet i honom kommer fram, så finns det ingen hejd på spektaklet.

Vote Andy for president, säger jag bara.








Folk som korsat min väg kapitel2.


Jonas Bengtsson. Malmös bästaste swingersanordnare.

Jonas bor i en fantastisk våning mitt i centrala Malmö, där det mesta är porr, porr, och åter porr. I taket hänger en sexgunga, mot ena väggen ett bdsm-kors, i hörnet en gynstol från 1960, en blodröd schäslong, och massa andra spännande grejer om man är fullkomligt sexskadad.

För några år sedan var han med i såpan "Riket". Självklart gick han ut som envåldshärskare, och red in i tv-historien på en vit häst iklädd en kungamantel. Helt fantastiskt underhållande, och självklart vann han hela skiten, en halv mille rikare.
För de goa pengarna chartade han ett litet plan och hade gangbang med sina medlemmar från "lustkammaren"; swingersklubben som han driver.

Jag har delat många skratt med herr Bengtsson, och aldrig har jag haft tråkigt i dennes sällskap.
Som ni säkert fattar har han en smått härligt störd umgängeskrets, jag skulle aldrig känna igen någon av dem, för de springer runt nakna jämt och har sig.

ÅÅÅÅÅÅ vad jag älskar sådana människor, och jag älskar dig Jonas. Du förgyller alla mina stunder!

Folk som korsat min väg kapitel1.


Manlio Giordano.

Vettifanken var jag sprang på honom, men en mer spännande människa får man leta efter under guds märkliga himmel.

Manlio pluggar till hjärnkirurg. Fatta grejen, hjärnkirurg. Triljoner år bakom en skolbänk, för att sedan disskiera vårat coolaste organ, och få nobelpris för besväret.
På fritiden är han koncertpianist med. De flinka läkarfingrarna jobbar sig igenom allt det dära fina klassiska som är så underbart oldschool att man bara baxnar bort stjärten från alla stolar.

Han är en hejare på schack med. Detta högst logiktänkande tidsfördriv trodde jag var min grej. Men ska jag spela mot honom kan jag lika gärna kapitulera efter tre drag och återgå till att bygga lerslott på förskolan. På den nivån är det.

När jag fyllde år för massa år sedan kidnappade han mig till en kristallkroneprydd sal, tillhörande hemliga freemasonsällskapet. I salen fanns det en flygel, som han sedan körde loss på iklädd frack, för min skull!
Detta var den finaste presenten jag någonsin har fått, och ingenting kommer någonsin att toppa den upplevelsen.

Jag tror att min tokiga hjärna bebos av små aliens ibland, så jag vet vem jag ska kontakta när det kommer till att börja gräva i den, var så säkra!




Man tager vad man haver.


När ens käresta flytt fältet för att svetsa förskolor i Malmö finns det bara en sak att göra.

SOVA MED ETT MYSHOMO.

Även om jag haft den fetaste Balenciagaväskan hade jag inte bytt den för allt smör i hela jävla katthult mot Mattias!

Underskattat, hör ni vad jag säger, underskattat.

onsdag 9 november 2011

Vad är detta.


Jackan passar på någon som är 1.96 cm.
Jackan passar inte på någon som är 165 cm.

Och de kamouflagfärgade foppatofflorna då? Vad tänkte jag där? Tänkte inte alls?

Kolla den vita fläcken på golvet med. Ser ju ut som något riktigt snuskigt. Fast det bara är färg. Men man kan ju alltid låtsas.

gatukonst.


Min kille såg och fotade.

Tomtar. De är så snälla ändå.

måndag 7 november 2011

Roxanna




Roxanna är döpt efter en toto-låt. Dricker tequila som en hel karl gör hon med. Se bara en sån stil hon har! Jag älskar Roxanna, hon är så klok och vis, fast hon ser så härligt porrig ut.

Jag borde träffa henne oftare än vad jag gör, men jag har henne på mitt visa kort, så hon är med mig alltid iallafall.

Just det. Glömde bort att berätta om hennes pippifågel Jussi (Efter Björling såklart) Fågeln lever på övertid. Och det gör han för att kärleken flödar i hennes hem!

shoot me!







Som sagt; Min lya omvandlades till en inspelningsplats under en galen morgon.

Var jag mig än i världen vände såg jag märkliga människor, nakna tuttisar, rävminkar, smink, strippor, regissörer, stylister, plattänger och massa homosar. Och en chiuaua som hette Lucifer.
Det var helt galet, alltså galet på riktigt.

På eftermiddagen tyckte alla att det var en strålande ide att skjuta en hångelscen med x 4 inblandade i grannens säng. Tres magnifique!

En helt vanlig torsdag på en helt vanlig gata i en vanlig stad fast med ovanliga spektakulära människor.

Men den största stjärnan måste nog ändå ha varit regissören Rene U. Valdes. Sicken karl!
mer av hans verk kan ni se här:

www.greenworks.se.

Nu bäddar jag ner mig och försöker smälta hela denna gräddbakelse till spektakel. Vi ses 2015, alla!

onsdag 2 november 2011

and that's a rap!


Snart kommer min lya att invaderas av regissörer, stylister, bögar som hånglar, statister och annat löst pack.

Varför? Mattias Musikvideoinspelning. Annorlunda, väldigt annorlunda.