onsdag 31 augusti 2011

Like to get to know you well.


Jag vet ganska mycket om mig själv. Jag vet om mina bra sidor, och mina mindre smickrande sådana. Däremot finns det folk i min omgivning som inte vet ett endaste jävla skit om hur jag är funtad som människa, trots att de känt mig i väldigt många år, och att jag nästan alltid bär mitt hjärta ganska synligt på skjortärmen.

Jag är inte så tuff som ni tror alla gånger. Ibland kan jag sitta hemma och gråta mig helt fördärvad. När dessa stunder infinner sig tappar jag oftast helt bort tron på mig själv. Jag kan även vara jäkligt bräcklig. Skinnet på näsan ömsas bort snabbare än snabbast, och jag vill bara dra ett loppigt täcke över mig och aldrig mer möta en ljus morgondag med nya tag och möjligheter.

Det värsta som finns är att ta mig för givet med. Förstår inte varför det fortsätter att hända? Detta fenomen har krossat förhållanden, och nu senast en riktigt sjysst vänrelation, som aldrig mer kommer att lappas ihop igen. Som tur är har jag andra fina vänner, och en sambo som förhoppningsvis älskar mig precis som jag är.

Trots att jag ibland är fullständigt hopplös.

måndag 29 augusti 2011

Kulturell.
























Vin ur plastmugg. Kulturkalas 2011.






I am what i am.


Har lyssnat på olika versioner av låten "I am what i am " hela morgonen. Den bästa gör ändå Jonas Hedqvist, framförallt när han öppnade Pride 2011 med denna fullständigt underbara discodänga.

Jag saknar Jonas, vi kan aldrig ses som normala människor. Vi hookar upp i olika länder istället, sist var i Paris då vi avverkade varenda gayklubb i Les Marais distriktet. Jag tror jag rullade hem min fulla röv ca 07.00 på morgonen. Eller något sånt. Helt normalt när man umgås med en fd Mr Gay Sweden.

Men snart så ses vi igen, Jonas emigrerar nämligen till Miami under vinterhalvåret. Så lägligt att jag bokat en biljett dit den 2a februari då. Jag ska sjunga "I am what i am" på flyget hela vägen dit, ska ni veta.



Bild: Jag, Jonas och sångpippi Anna-mia när det begav sig. 2007 tror jag, eller nåt sånt.

söndag 28 augusti 2011

Vad hände då?

De senaste två veckorna har jag:

1.Velat flytta till ett hus. Min sambos bror ska bosätta sig i Karlskoga. Skjuter mig hellre i ansiktet än sätter min fot där, skiter i om en villa kostar mindre än en årslön. Gärna Örgryte i Göteborg, dock. När jag vinner på triss vill säga.

2.Ramlat ner kalasfull i trappan och landat på knäet. Haltar fram mest hela dagen. Min kollega på jobbet frågade om "jag bajat ner mig". Så illa är det. Gillar inte att bo i etagelägenhet längre om det ska fortsätta på detta viset.

3.Älskat.

4. Skrattat åt alla konstiga namnkonstellationer min sjuka fantasi kommer på. Min sambo skrattar med mig, mestadels. Tror jag iallafall.

5. Bokat en resa till Miami, South beach för att vara exakt. Gud så gött det kommer bli.

6. Varit arg på mig själv att jag inte kan plocka svamp. Jag haltar ju.

7. Kollat in lite kulturkalas med Fina sångpippin Anna-Mia Bonde.



Det var nog allt, som känns viktigt nog att skriva ner.

torsdag 18 augusti 2011

Hur vill du ha dina ägg på morgonen?


Min väninna är helt förskräckt över att jag gillar inlagda ägg. Äter inte alla det? Finns det någon därute som gillart?

Jag är oerhört förtjust i lte halvt slemmiga svampar i ättika med. Men det är en polsk grej, så det räknas inte.

Burning rubber.


Jag har precis införskaffat världens finaste gummistövlar. De är hela vägen från New York med.

Jag kommer lätt att vara den snyggaste i hela svampskogen, riskorna och sopparna ska riktigt brinna av avundssjuka.

onsdag 17 augusti 2011

Nästan dreadlocks.

Jag tvingade min väninna att pilla loss mina extensions idag. Hon höll på att kräkas, fast hon fullföljde tappert sitt uppdrag, kan tilläggas.

Jag har haft inflätat hår, och det hade verkligen sett sina bästa dagar. Det var fortfarande gammal sand i dem, rester av hårinpackning, dust it, spray , man kan nästan säga att det fanns en alldeles egen bakterieflora i dem.

Nothing lasts forever in a cold september rain.

tisdag 16 augusti 2011


Fick ett oerhört pornografiskt sms av min man precis nu. Vi har inte setts på ett tag så vissa funktioner i min kropp saknar honom. Såhära skrev han:

(OBS! Är du moralkärring? Sluta.Läs.Typ.Nu.)

"jag ska kn***l dig, sl***a dig, pu**a dig, sp***a dig i munnen och över kroppen, och du ska älska det som en kattunge älskar mjölk."

Jag tror att jag älskar min pojkvän, såhär lycklig har ingen gjort mig sen jag tog examen.

måndag 15 augusti 2011

Som hittat!


Kollar in hotell i Miami eftersom jag ska dit i februari.

Hittade ett trevligt rum med havsutsikt på The Setai, beläget i stadsdelen South Beach.

Ett endaste litet problem bara. En veckas inkvartering (med havsutsikt) går lös på 85.600. Ja ni läste rätt. 85 laxar.

Här har ni hela härligheten:



You gotta love them.


Jag hör så mycket roligt av gamla tanter.

axplock:

"Har du så långt hår eller är det extensioner?"

"Ska du på west out way?"

"Håkan hellström är mycket bättre än Oskar, vad heter han nu igen, Linderosarn"

"Du är en piga och ska endast använda dig av köksingången."

"När man levt så länge så vet man inte ens vad det är för skillnad mellan köttbullar och varmkorv"

"Hur kändes det när Hitler bombade Warsawa? blev du rädd?"

"Du är så trevlig, nästan som Lotta Engeberg, fast henne har jag aldrig träffat"

"Här får du en femma att gå på bio för och se en trevlig film"


Tänk om alla hade facebook. Vilka roliga statusuppdateringar det skulle bli.


Vilket jättekalas!


Det regnar hela tiden.
En obetydlig sladd till datorn kostar 700 kr.
Min sambo är bortrest.
Kylskåpet är tomt, men jag måste banta iallafall.
kedjan på cykeln hoppade idag och ingen taxi fanns tillgänglig.
Veterinären säger att min hund inte är medial utan senildement.


Inte undra på att alla i Sverige är suicidala och nersupna.

Men jag har minsann träffat Homer Simpson. Men det har fan inte du.

söndag 14 augusti 2011

It started with a love affair.



All good things must come to an end, man ska sluta när man är på topp, och en miljard slitna talesätt som jag är oändligt trött på. Men tröttare är jag på min vän, min vän som jag inte pallar med längre, som bara fyller mina glada dagar med ständiga besvikelser och brutna löften.

Denna vän har även varit mitt ex. Ett ex som jag älskade högt och heligt, men sedan lärde mig att respektera och lattja runt med när känslor försvann, och man helt plötsligt hittade varandra i nya roller; kompisrollerna som varit relativt intakta i över 15 år. Smärre glapp har såklart uppstått, men det är ju sånt som händer. En god vän vet man var man har ändå. Men när glapp plötsligt utvecklas till raviner, är det så jävla lattjolajban då egentligen? Nej det är det såklart fucking inte. Redan där borde jag hört varningsklockor knacka mig på huvvet, Men jag lyssnar ju aldrig på viktiga budskap.

För att korta ner en alldeles för lång historia, så skulle vi ses igår. Men såklart blev det SOM ALLTID, trötta urtvättade undanflykter och bortförklaringar, ändrade planer, yadda yadda... ja ni fattar.
Jag besöker hellhole Norrköping i princip aldrig, men när jag gör det vill jag såklart se min vän. Jag kräver inte att hänga i hans hasor 24/7, utan en kaffe eller liten promenix hade räckt. Det jag däremot inte tycker räcker, är att människan stänger av sin telefon i 5 timmar. Värdefull tid i hans alltid tydligen enormt pressade schema, som han sedan sover bort.

Detta i kombination med en drös undanflykter, ändrade planer, bortförklaringar, ihop med fan och hans moster UNDER NÄRMARE 8 år, gör att jag faktiskt sätter P för denna svängdörrsbekantskap en gång för alla.
Kolla här; Bara för inte så länge sedan planerade vi en resa. Kollade upp hotell, trixade med jobbscheman/semestrar, skickade länkar och allt därtill. Tror ni det blev något av detta? Nej såklart inte. En till bortförklaring/kan inte/whatever från hans sida. Detta är ETT exempel, jag skulle kunna fylla hela min blogg med andra likadana.

Och såhär har det hållit på, i flera, flera år.

Allt startade med det rubriken säger; en alldeles för ung Tatiana föll för levnadsglad man med uppnäsa och hål i hakan. En flytt till London satte stopp för den relationen, men "tattis, du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta" säger han. Om och om igen. Varenda gång "han saknat att höra min röst" blir jag glad såklart, för detta har varit en av mina absolut finaste vänner. Lägg märke till HAR VARIT. Våra vänskapsband har klippts en gång rejält innan, men då gick banden att sy ihop igen, kanske inte lika starkt, men de höll någorlunda. Men nu ska jag ta min mentala bulldozer och hacka sönder de jävlarna ordentligt. Och jag kommer denna gång inte bry mig om att leta efter dem, i en illaluktande bortförklaringshög där de egentligen hör hemma.







onsdag 10 augusti 2011

dramaqueens.


Nu börjar dramaturgin att bubbla upp i min bekantskapskrets. Alla är trötta på alla, gåsar plockas, och helt plötsligt är vi 14 år igen. Mjau!

tisdag 9 augusti 2011

Norpan.

Har bokat en resa till Norrköping.

Ett.Ställe.Som.Ger.Mig.Rysningar.

Jag är uppvuxen i denna gudsförgätna skithåla till bondesamhälle.

Det enda bra med den staden, förutom mina päron, är att jag ska träffa en riktigt god vän som jag inte sett på alldeles för länge. Han har varit enormt saknad.

Annars kaskadspyr jag på hela stan. Usch.