Teaterapa. I miniformat.

DAG 13. ETT BARNDOMSMINNE.

Jag är uppvuxen på en teater med en balettdansande far. Mina barndomsminnen därifrån är ljusa, fina och låt oss säga annorlunda. Som liten Tattis fick jag ibland haka med på scen, som statist. Galet spännande för en fem skitar hög flicka i flätor att lalla runt där.

Som liten älskade jag att se all denna gala från kulisserna. Lite V.I.P, typ. Att rota runt i teaterns enorma klädgarderob kändes ju heller inte som att se färg torka. Eller att iaktta perukmakeriet och se nya karaktärer skapas.

Mellan repetitioner och föreställningar minns jag att ensemblen lirade pingis. Anamma inte detta speciellt bra, men däremot är jag en jävel på flipperspel.

...Men det är ju ett helt annat inlägg.

BILD: Östgötateatern, där allt spännande begav sig.