Folk som korsat min väg kapitel3.

Andy Pierce. Leader of the pack i Nasty Idols.

Andy haffade mig när jag var bängfull på gatan en sen kväll. Han tyckte vi skulle hem till honom och lyssna på Iggy Pop. Det gjorde vi också.

När den värsta baksmällan lagt sig tolv veckor efteråt, tyckte jag att detta var en högst rolig figur att hänga med, då vi nästan bodde grannar med varandra.

Många gånger har jag suttit i hans soffa och titta på märkliga filmer med utvecklingsstörda barn i, som ingen fattade något av. Många gånger har vi festat ihop i takt med soluppgångar, och sedan ätit pasta carbonara, och många gånger har det väl kanske spårat ur på alla plan, men hey, det blir ju bara roligare så.

Jag har bara riktigt galet intressanta minnen av denna högst extraordinära man. Han kickar ass på scen, och ingen sjunger sex pistols covers lika bra som han.
Det bor egentligen en galning i hans hjärna, men när geniet i honom kommer fram, så finns det ingen hejd på spektaklet.

Vote Andy for president, säger jag bara.