We got such sights to show you.

Jag har en jättefobi.

Väldigt, väldigt, extremt väldigt mörkrädd.

Jag vet vad det beror på med, och har mina föräldrar att tacka.
Som liten fick jag titta obegränsat på skräckfilm. Mitt smått morbida intresse kickade igång i 7-års åldern. Jag var inte ens fyllda 10 när jag både plöjt mig igenom Omen I, II, och III, Exorcisten plus allt däremellan, --alltså allt ett barn absolut inte ska se om man vill gynna det mentala välbefinnandet.

Mitt intresse för lik, ond bråd död, spöken och zombiesar har troget följt med mig i vuxen ålder. Jag och hemska filmer har haft ett långt kärleksförhållande, och det kommer aldrig att ta slut. Det galnaste jag någonsin gjort i "filmväg" var när rullen "The others" skulle komma ut. Det enda problemet var att sega idiotsverige skulle bli så sena med att visa den. Så vad gjorde jag? Bokade en resa till London där den var uppe på biograferna. JAG BOKADE EN RESA TILL THE FUCKING UK.
Dagen efter åkte jag hem. God save the queen.

När jag är själv hemma så går all belysning på högvarv, och jag är elbolagens största VIP-kund. För inte alls så länge sedan tittade jag på en skräckrulle själv, mitt på dagen med strålande solsken utanför fönstret. Jag hade mardrömmar hela natten efter det.

Sluta titta på rysare? Aldrig i livet.