onsdag 24 juli 2013

WE.

Bortser från mitt förra inlägg.

Det går inte riktigt att borsta av och radera. Det. Bara.Går.INTE.

Två människor som egentligen aldrig borde ha träffats, sitter på en balkong på Danska vägen och äter pannkakor. De skrattar, gråter, minns, pratar om tiden som varit, och kanske den som ligger framför dem.

De dras till varandra trots att alla tyngdlagar i hela universum skriker att det är helt åt helvete fel, de är så olika att de skulle kunna komma från två skilda planeter. De försöker träffa andra, de försöker att bena ut vissa begrepp, de försöker att förlåta, gå vidare. För alla deras vänner sa att de var perfekta ihop. De gjorde varandra perfekta, och sådana egenskaper är sjukt sällsynta.

Om man inte ger detta perfekta en chans till, vad händer då? Ska man gå genom tillvaron undrandes "Fan, missade jag precis ett helt liv där?"

Jag vill verkligen inte att det ska vara på det sättet, mitt hjärta säger att jag ska ge detta en chans.


OCH JAG LYSSNAR ALLTID PÅ MITT HJÄRTA.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar