lördag 19 november 2011

Folk som korsat min väg kapitel1.


Manlio Giordano.

Vettifanken var jag sprang på honom, men en mer spännande människa får man leta efter under guds märkliga himmel.

Manlio pluggar till hjärnkirurg. Fatta grejen, hjärnkirurg. Triljoner år bakom en skolbänk, för att sedan disskiera vårat coolaste organ, och få nobelpris för besväret.
På fritiden är han koncertpianist med. De flinka läkarfingrarna jobbar sig igenom allt det dära fina klassiska som är så underbart oldschool att man bara baxnar bort stjärten från alla stolar.

Han är en hejare på schack med. Detta högst logiktänkande tidsfördriv trodde jag var min grej. Men ska jag spela mot honom kan jag lika gärna kapitulera efter tre drag och återgå till att bygga lerslott på förskolan. På den nivån är det.

När jag fyllde år för massa år sedan kidnappade han mig till en kristallkroneprydd sal, tillhörande hemliga freemasonsällskapet. I salen fanns det en flygel, som han sedan körde loss på iklädd frack, för min skull!
Detta var den finaste presenten jag någonsin har fått, och ingenting kommer någonsin att toppa den upplevelsen.

Jag tror att min tokiga hjärna bebos av små aliens ibland, så jag vet vem jag ska kontakta när det kommer till att börja gräva i den, var så säkra!




Man tager vad man haver.


När ens käresta flytt fältet för att svetsa förskolor i Malmö finns det bara en sak att göra.

SOVA MED ETT MYSHOMO.

Även om jag haft den fetaste Balenciagaväskan hade jag inte bytt den för allt smör i hela jävla katthult mot Mattias!

Underskattat, hör ni vad jag säger, underskattat.

onsdag 9 november 2011

Vad är detta.


Jackan passar på någon som är 1.96 cm.
Jackan passar inte på någon som är 165 cm.

Och de kamouflagfärgade foppatofflorna då? Vad tänkte jag där? Tänkte inte alls?

Kolla den vita fläcken på golvet med. Ser ju ut som något riktigt snuskigt. Fast det bara är färg. Men man kan ju alltid låtsas.

gatukonst.


Min kille såg och fotade.

Tomtar. De är så snälla ändå.

måndag 7 november 2011

Roxanna




Roxanna är döpt efter en toto-låt. Dricker tequila som en hel karl gör hon med. Se bara en sån stil hon har! Jag älskar Roxanna, hon är så klok och vis, fast hon ser så härligt porrig ut.

Jag borde träffa henne oftare än vad jag gör, men jag har henne på mitt visa kort, så hon är med mig alltid iallafall.

Just det. Glömde bort att berätta om hennes pippifågel Jussi (Efter Björling såklart) Fågeln lever på övertid. Och det gör han för att kärleken flödar i hennes hem!

shoot me!







Som sagt; Min lya omvandlades till en inspelningsplats under en galen morgon.

Var jag mig än i världen vände såg jag märkliga människor, nakna tuttisar, rävminkar, smink, strippor, regissörer, stylister, plattänger och massa homosar. Och en chiuaua som hette Lucifer.
Det var helt galet, alltså galet på riktigt.

På eftermiddagen tyckte alla att det var en strålande ide att skjuta en hångelscen med x 4 inblandade i grannens säng. Tres magnifique!

En helt vanlig torsdag på en helt vanlig gata i en vanlig stad fast med ovanliga spektakulära människor.

Men den största stjärnan måste nog ändå ha varit regissören Rene U. Valdes. Sicken karl!
mer av hans verk kan ni se här:

www.greenworks.se.

Nu bäddar jag ner mig och försöker smälta hela denna gräddbakelse till spektakel. Vi ses 2015, alla!

onsdag 2 november 2011

and that's a rap!


Snart kommer min lya att invaderas av regissörer, stylister, bögar som hånglar, statister och annat löst pack.

Varför? Mattias Musikvideoinspelning. Annorlunda, väldigt annorlunda.