Wouldn't it be good to be in your shoes, the grass is always greener over there.

Jag är en klassisk sökare. Vill alltid så mycket, och nöjer mig aldrig med det gröna gräset hemma hos mig.

Även när allt flyter på riktigt jävla bra i mitt liv med jobb, familj, vänner,resor, och en våg som börjat peka neråt, blir jag aldrig helt nöjd. Mycket vill ha mer, varför kan jag inte bara sätta mig ner på min röv och känna mig helt tillfredsställd?

Jag tycker det är högst märkligt att sekter inte slagit klorna i mig, för ett tacksamt offer för dem är jag-helt klart.

Jag måste ändra på detta skeva synsätt, kanske tänka mer på svältande barn i Afrika eller nåt.