Jag har.

Jag befinner mig nog i ett litet töcken.

Jag vet inte vad jag gjort, vilka som var inblandade, när, var eller hur det hände.

Vad jag däremot vet är:

Jag har sett Michael Monroe hänga på en balkong från sina knäveck.

Jag har dansat en framtvingad kebabdans.

Jag har skrattat så att tårarna sprutat.

Jag har älskat, hatat, älskat igen, och älskat ännu mer.

Jag har insett att mina vänner är roliga vänner.

Jag har insett att gräset ÄNTLIGEN är tillräckligt grönt för att vilja stanna på sin egna tomt.

Jag har känt mig fullständigt hopplös, men insett att så inte är fallet.

Jag har släppt detta med att vara perfekt.

Jag har skrivit brev till människor andra skulle kalla för riktigt pack.

Jag har kräkts i en rosa hink.

Jag har gjort så mycket mer, men orkar inte skriva om det.