Avhandlar: Santa Barbara.
Vi gjorde en liten avstickare till Santa Barbara då jag har en kompis som bor där; Presidenten för Hells Angels- Fernando.
Tyvärr var jag inte utrustad med vare sig hans e-mail eller telenummer, så i min naiva fantasi trodde jag att det skulle vara easypeasy att bara få tag på honom...sådär.
Första anhalten var knuttebaren där absolut INGEN kände honom. Men när jag halft snyftat fram min historia mjuknade barägaren, tog mig åt sidan, och frågade varför jag ville ha tag på en "trained killer". Det var faktiskt så han uttryckte det. Han undrade varför jag ville socialisera mig med en mördare.
Min väninna som var med antecknade att alla inne i baren började flacka med blicken när hans namn kom på tal. Vidare fick jag erfara att "If he wants to be found, he wants to be found". Någon ringde ett kodat samtal till HA's högkvarter, men ingen lycka. Ett stort polskt suck!
Och Motellet vi bodde på...herregud. Bates motel upphöjt till 100. Suspekta röda fläckar på madrassen, ännu mer suspekta röda stänk på tavlan ovanför. Fönstret på 1x1 meter jag planerade att fly igenom inne på toa ledde ut till en betongmur.
Ägaren var en smutsig kines med stört hår, rinnande öga, och ett halvt pekfinger. När jag växlade pengar började han skrika " Happy Quarters, happy Quarters" helt maniskt.
Ägaren var en smutsig kines med stört hår, rinnande öga, och ett halvt pekfinger. När jag växlade pengar började han skrika " Happy Quarters, happy Quarters" helt maniskt.
Räddningen blev Staden i sig som är otroligt vacker, I den bor också Steve, en helfestlig supertät snubbe som tyvärr inte kunde festa med oss eftersom han satt på rehab och var tvungen att befinna sig i sängen 23.00. Inga happy quarters säger jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar