All good things must come to an end, man ska sluta när man är på topp, och en miljard slitna talesätt som jag är oändligt trött på. Men tröttare är jag på min vän, min vän som jag inte pallar med längre, som bara fyller mina glada dagar med ständiga besvikelser och brutna löften.
Denna vän har även varit mitt ex. Ett ex som jag älskade högt och heligt, men sedan lärde mig att respektera och lattja runt med när känslor försvann, och man helt plötsligt hittade varandra i nya roller; kompisrollerna som varit relativt intakta i över 15 år. Smärre glapp har såklart uppstått, men det är ju sånt som händer. En god vän vet man var man har ändå. Men när glapp plötsligt utvecklas till raviner, är det så jävla lattjolajban då egentligen? Nej det är det såklart fucking inte. Redan där borde jag hört varningsklockor knacka mig på huvvet, Men jag lyssnar ju aldrig på viktiga budskap.
För att korta ner en alldeles för lång historia, så skulle vi ses igår. Men såklart blev det SOM ALLTID, trötta urtvättade undanflykter och bortförklaringar, ändrade planer, yadda yadda... ja ni fattar.
Jag besöker hellhole Norrköping i princip aldrig, men när jag gör det vill jag såklart se min vän. Jag kräver inte att hänga i hans hasor 24/7, utan en kaffe eller liten promenix hade räckt. Det jag däremot inte tycker räcker, är att människan stänger av sin telefon i 5 timmar. Värdefull tid i hans alltid tydligen enormt pressade schema, som han sedan sover bort.
Jag besöker hellhole Norrköping i princip aldrig, men när jag gör det vill jag såklart se min vän. Jag kräver inte att hänga i hans hasor 24/7, utan en kaffe eller liten promenix hade räckt. Det jag däremot inte tycker räcker, är att människan stänger av sin telefon i 5 timmar. Värdefull tid i hans alltid tydligen enormt pressade schema, som han sedan sover bort.
Detta i kombination med en drös undanflykter, ändrade planer, bortförklaringar, ihop med fan och hans moster UNDER NÄRMARE 8 år, gör att jag faktiskt sätter P för denna svängdörrsbekantskap en gång för alla.
Kolla här; Bara för inte så länge sedan planerade vi en resa. Kollade upp hotell, trixade med jobbscheman/semestrar, skickade länkar och allt därtill. Tror ni det blev något av detta? Nej såklart inte. En till bortförklaring/kan inte/whatever från hans sida. Detta är ETT exempel, jag skulle kunna fylla hela min blogg med andra likadana.
Och såhär har det hållit på, i flera, flera år.
Allt startade med det rubriken säger; en alldeles för ung Tatiana föll för levnadsglad man med uppnäsa och hål i hakan. En flytt till London satte stopp för den relationen, men "tattis, du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta" säger han. Om och om igen. Varenda gång "han saknat att höra min röst" blir jag glad såklart, för detta har varit en av mina absolut finaste vänner. Lägg märke till HAR VARIT. Våra vänskapsband har klippts en gång rejält innan, men då gick banden att sy ihop igen, kanske inte lika starkt, men de höll någorlunda. Men nu ska jag ta min mentala bulldozer och hacka sönder de jävlarna ordentligt. Och jag kommer denna gång inte bry mig om att leta efter dem, i en illaluktande bortförklaringshög där de egentligen hör hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar