Igår beskrev jag min pojkväns k*k som "ettrig", "villig", och "uppstudsig" för en kompis.
Igår var jag sugen på att köra all in i plånboken på Casino Cosmopol.
Igår hamnade jag på en salsaklubb iklädd nitbälte, tovigt löshår, lösögonfransar och en väska med Ramones på.
Igår var jag alltså inte nykter.
Idag däremot sjunger jag Eurythmics "When tomorrow comes".
Idag är jag Annie Lennox i korridorerna på jobbet.
Idag fann jag Lita+Ozzy-länk på min facebook, fick en liten tår i ögat; I admit.
Imorgon kastar jag mig i en famn på Karlstads centralstation kl 11.00.
Imorgon ska jag träffa skaparna till min pojkvän, och tacka dem för att de producerat fram en man som får hela min värld att stanna och tappa andan.
Imorgon ska jag viska i hans öra att det är vi.
fredag 14 maj 2010
måndag 10 maj 2010
Jag crashar bort dieten och hyllar mohikaner.
Först och främst vill jag bara säga att mohikan på killar gör så att mitt underliv känns som en enda lång förfest.
Förutom mohikaner och misslyckade bantningsmetoder, intervjuade jag en annan spännande diet igår, nämligen Crashdiet. Sångaren är blott 22 år gammal och får mina mungipor att vattnas så min spegelbild ropar "hej på dig ditt gamla tantsnusk. Resterande bandisar var som en enda lång karneval, ett sant nöje och föredöme. Trevliga som få i sina kedjor och pimpade boots.
Mellan ciderflaskorna tyckte jag att en liten återberättelse av lördagskvällens threeway var i sin ordning, detta dock bara för att sätta intervjuribban och bandmedlemmarna på polsk plats.
Röja vidare på ett annat vattenhål tackade jag nej till, istället åkte jag hem till min egna underåriga rockstjärna där jag tryckte i mig en Billy's Pizza+ en kopp te raka vägen in i hans trygga famn där jag räknade utstickande revben som är min nya grej på hans späda kropp.
Så jävla vuxet.
Så jävla jävla jättevuxet.
Något mindre vuxet är att jag i hemlighet svartsjukar mig själv till max över att min killes fd är med i Crashdiets video, där hon kissar i en hink. ROCK N ROLL! Enligt säkra källor är hon smart och snäll med. På fritiden slukar hon eld för att toppa det hela.
http://www.youtube.com/watch?v=VSlKQrciTNw
Men jag är inte den som är bittrar på, utan påstår utan gömd agenda; My-du är fantastiskt ohyggligt, supervacker! Fan också!
Förutom mohikaner och misslyckade bantningsmetoder, intervjuade jag en annan spännande diet igår, nämligen Crashdiet. Sångaren är blott 22 år gammal och får mina mungipor att vattnas så min spegelbild ropar "hej på dig ditt gamla tantsnusk. Resterande bandisar var som en enda lång karneval, ett sant nöje och föredöme. Trevliga som få i sina kedjor och pimpade boots.
Mellan ciderflaskorna tyckte jag att en liten återberättelse av lördagskvällens threeway var i sin ordning, detta dock bara för att sätta intervjuribban och bandmedlemmarna på polsk plats.
Röja vidare på ett annat vattenhål tackade jag nej till, istället åkte jag hem till min egna underåriga rockstjärna där jag tryckte i mig en Billy's Pizza+ en kopp te raka vägen in i hans trygga famn där jag räknade utstickande revben som är min nya grej på hans späda kropp.
Så jävla vuxet.
Så jävla jävla jättevuxet.
Något mindre vuxet är att jag i hemlighet svartsjukar mig själv till max över att min killes fd är med i Crashdiets video, där hon kissar i en hink. ROCK N ROLL! Enligt säkra källor är hon smart och snäll med. På fritiden slukar hon eld för att toppa det hela.
http://www.youtube.com/watch?v=VSlKQrciTNw
Men jag är inte den som är bittrar på, utan påstår utan gömd agenda; My-du är fantastiskt ohyggligt, supervacker! Fan också!
lördag 17 april 2010
fredag 16 april 2010
Jag vet vem som tröstar Knyttet iallafall.
Ibland går ju inte livet som man tänkt sig. Stora kärlekar falnar, andra kärlekar dyker upp, och grytor med mindre trevliga ingridienser rörs om och provsmakas med en bitter efterton.
I skrivandes stund sitter jag i min gamla lägenhet, helt ensam. Mannen jag delade den med är ute på välförtjänt galej, skönt, eftersom tankarna virvlar runt som om de befann sig i en tumlare på kemtvätt.
Jag ser hans tomma whiskyglas och tänker att hans dyra vanor fortfarande sitter i. En gitarr ligger slängd på soffan som vittnar om att han kanske spelat en trudelutt eller två. På stolen ligger en införskaffad Mc-jacka, jag ler åt tanken att han uppgraderat fallfärdiga vespan till någonting tyngre.
Mannen jag en gång älskat på gränsen till vansinnets brant har gått vidare, och en tår formas sakta i ögat, en väldigt sentimental sådan. Han känner mig mer än någon annan, han orkade med allt det dåliga jag hade och bjuda på, men älskade mig villkorslöst ändå. Det skär i hjärtat att kärleken inte räckte till. Hjärtan blev krossade, hjärtan gick vidare, hjärtan blev glada, ledsna, arga och besvikna, medans vissa hjärtan satsade fullkomligt otippat på varandra.
Ibland dyker kärleken upp på knepiga slingerstigar, ibland måste man våga satsa, annars vet man inte vad man missar. Jag lämnade mitt gamla liv och vann ett nytt, som en klok väninna sa.
Mitt rätta val befinner sig 193 cm över trottoaren, och stoltserar med ett tillhörande bmi på 18. Lika barn kanske ändå leka bäst, trots att han ser ut som en smyckad julgran när han drar på sig alla sina attiraljer runt handlederna. Där handlederna tar slut börjar armarna, och i de har jag legat och blivit vaggad när ledsna tårar fallit. Han förstår, lyssnar, och försäkrar att vi ska fixa allt tråkigt tillsammans.
Så tack Kristoffer, tack för att du finns och fångar upp mig när jag som mest behöver det.
I skrivandes stund sitter jag i min gamla lägenhet, helt ensam. Mannen jag delade den med är ute på välförtjänt galej, skönt, eftersom tankarna virvlar runt som om de befann sig i en tumlare på kemtvätt.
Jag ser hans tomma whiskyglas och tänker att hans dyra vanor fortfarande sitter i. En gitarr ligger slängd på soffan som vittnar om att han kanske spelat en trudelutt eller två. På stolen ligger en införskaffad Mc-jacka, jag ler åt tanken att han uppgraderat fallfärdiga vespan till någonting tyngre.
Mannen jag en gång älskat på gränsen till vansinnets brant har gått vidare, och en tår formas sakta i ögat, en väldigt sentimental sådan. Han känner mig mer än någon annan, han orkade med allt det dåliga jag hade och bjuda på, men älskade mig villkorslöst ändå. Det skär i hjärtat att kärleken inte räckte till. Hjärtan blev krossade, hjärtan gick vidare, hjärtan blev glada, ledsna, arga och besvikna, medans vissa hjärtan satsade fullkomligt otippat på varandra.
Ibland dyker kärleken upp på knepiga slingerstigar, ibland måste man våga satsa, annars vet man inte vad man missar. Jag lämnade mitt gamla liv och vann ett nytt, som en klok väninna sa.
Mitt rätta val befinner sig 193 cm över trottoaren, och stoltserar med ett tillhörande bmi på 18. Lika barn kanske ändå leka bäst, trots att han ser ut som en smyckad julgran när han drar på sig alla sina attiraljer runt handlederna. Där handlederna tar slut börjar armarna, och i de har jag legat och blivit vaggad när ledsna tårar fallit. Han förstår, lyssnar, och försäkrar att vi ska fixa allt tråkigt tillsammans.
Så tack Kristoffer, tack för att du finns och fångar upp mig när jag som mest behöver det.
onsdag 10 mars 2010
Ode to Anntin.

Titta på denna bild och berätta vad ni ser.
De flesta skulle säga skumpa, en blondin, och Tatiana i en stulen Åhlenskeps.
Men jag ser någonting helt annat.
Jag ser en fantastisk människa som aldrig dömer någon. Jag ser en kvinna med så mycket k*k i brallan att John Holmes framstår som moder Teresa. Jag ser ett fruntimmer som jag kanske inte känt sen barnsben, men som på något sätt trillat in i mitt liv och gjort vissa hörn av det så mycket ljusare med sina kloka ord och varma kommentarer. Jag ser någon som pysslar med husrannsakor på sitt jobb och visiterar massa suspekta män i tullen.
Detta är vad jag ser, detta och så mycket mer, men det får inte plats just här.
Var rädd om era privata små skyddsänglar som vakar över er axel när livet inte går som man vill. Min ängel heter Anntin, vad heter din?
tisdag 9 mars 2010
Det är ju inte rätt, men man kan ju göra så?

Så många frågor, så få svar. Snälla hjälp mig någon.
Varför har jag små fjädrar/vita dammpluppar i mitt hår?
Varför konsumerar jag Bon Jovi-ballader som om de vore en lina eller fem?
Varför ser mina knän ut som om de vore en plommonansamling?
Varför sprang kompisen runt i i ring skrikandes att någon gjort honom förvirrad?
Varför tappades det 4 flarror skumpa rätt i backa på centralstation?
Varför kan jag inte andas normalt?
Varför övar jag tango med en golvmopp?
Körde all in helt enkelt under 2 dagar, ja visst var det så?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
