fredag 5 mars 2010

I tried to call but i don't know what to tell you, i leave a kiss on your answering machine.


Jag tror på sagor. Jag tror i mitt ibland naiva sinne att det goda segrar, att karman dyker upp när man minst anar det och gör sitt. Speciell vänskap ska man vara oerhört rädd om, för tro mig, en dag kan den vara borta.

Så vad hände med flickan, pojken, musikern och lucifer?

Efter många om och men, och rätt mycket vatten under ledsna broar, ringde pojke upp flicka. Kanske några dagar, eller t.o.m år försent, men ändå.

Resultat:
Många cigaretter brann upp i göteborg, men ännu mer ursäkter blev sagda i Norrköping. Tårar fälldes, frågor fick förklaringar, samveten lättades, men framförallt så jublades det i flickas hjärta då Lucifer har blivit förpassad dit hon hör hemma.
I skrivandes stund gråter flickan igen (VAFAN!) men det är bara för att hon är så himla glad, och inser att det finns en regnbåge igen som binder samman två punkter. Det kommer bara att ta lite tid för den att få alla sina färger tillbaka. Men tror man på sagor, då kan fanimej allting hända, inte sant?

P.s Hallelujah, nu kan jag lyssna på "Boys of the summer" med DonHenley igen utan att kollapsa av nervösa sammanbrott. d.s


onsdag 3 mars 2010

Bambi på hal is.


Idag var ett stycke brun luvtröja ute och vädrade sig jungandes "Common people" i solskenet.
..Men förstod inte att ljudvolymen i mp3:an inte riktigt bräckte falsksången tillräckligt.

Förstod däremot att sångaren i nämnda band är en pralin till sexikon.
Musiker, nästan två meter lång, smal, iklädd trashig t-shirt och skinnjacka.
(Har minsann sett på Youtube.)
Fast i en perfekt värld skulle han vara blond med.
Fortsatte stampa takten till Pulp men hade i åtanke att jag skulle kunna göra en fuckin fetare cover-version av den trudelutten. Log åt tanken och fortsatte fumla mig själv runt på isgatan.

Har lagt upp en passande bild, men sedan kom jag ju på att Bambi inte kan äta jordgubbar. För då dör hon. Känns fel på nåt sätt även om rådjurssadel är en delikatess som de säger i branschen.


tisdag 2 mars 2010

Flickan, pojken, Lucifer och musikern.

Jag har aldrig varit personlig i min blogg. Det låter jag alkoholen sköta åt mig när jag svamlar strunt på fyllan. Men nångång måste bli den första, och ikväll bär jag verkligen mitt hjärta synligt på skjortärmen. Bara till att bänka er, för nu är långläsning det nya svarta.

AKT 1:
Pojke möter flicka i bonnahåla Norrköping. Ljuv kärlek uppstår, flicka inser att hon älskar pojke väldigt mycket men staden London desto mer, eftersom hellhole hon är uppvuxen i sakta äter upp henne. Någonstans på vägen ångrar hon sig, men då bestäms det istället att dessa tu passar mer som vänner. Vänner blev de med, trots geografiska avstånd, vändor på rehab, lycka, sorg, glädje, och allt däremellan. Från flickas sida kändes vänskapen med pojke väldigt värdefull, vilket han får veta om och om igen. Pojke kontrar med att bräka att det aldrig kan komma något emellan dem, att flicka alltid kommer ha en speciell plats i hans hjärta.
Och speciell vänskap ska man alltid ta vara på, vilket flicka gör, helt villkorslöst.

AKT 2:
Trots ytterligare geografiska avstånd känns vänskapen mellan dessa huvudrollsinnehavare varm, osjälvisk och lite småcrazy mellan varven. Ingen av dem har speciellt många höns hemma, och de är så olika att de nästan blir lika. Men vad gör det, blir det inte lite roligare så? Ibland pratar de ofta, ibland mindre. Men det gör ingenting, för nu har det gått massa år, och två skilda liv formas på två skilda håll. Men trots detta finns skrattet kvar mellan dem när de ses, trots vatten mellan många broar, och andra komma-emellan-saker. Men de berättar alltid hur mycket de tycker om varandra, för varandra. Viktigt tycker flickan, och låter återigen sin vän veta det ofta.

AKT 3:

Livet går sin egna väg, och ibland är det svårt att förstå dess mening. Från ett vidrigt bananskal kommer pojkens stora kärlek flygandes in på i hundraåttio svartsjuka knyck. Vi kan kalla henne för Lucifer. För hon är vad hon heter.
Från dag 1 bestämmer sig Lucifer att hon INTE gillar flicka. Hon bestämmer även att kontakten mellan pojke och flicka måste brytas, och att de aldrig mer får ses igen. Klipp klapp klopp låter det, och där strimlades vänskapsbanden av. Tilläggas kan att kvinnorna i detta drama aldrig träffat varandra, men eftersom Lucifer tydligt klargör att en flicka hon aldrig ens vill lära känna eller träffa, inte är bra för pojke. Att de varit vänner i ungefär 15 år är inget hon bryr sig om.
Pojke då? Som ni förstår har han inte stake nog att ifrågasätta sin nya kärleks absurda regim. Han hamnar även en vända på sjukhus pga henne, mår psykiskt dåligt i perioder, och deras förhållande åker mer rundor än snoriga barn på Liseberg.
Avslutningen på akt 3 innebär att ett telefonsamtal blev ringt, där pojken med påpekad sorg i hjärtat förklarar vänskaplig skilsmässa. Flicka lägger sig ner i soffan som ett knytte och gråter i en vecka efteråt.

AKT 4:

Som i alla dramaturgier går det ju inte som planerat. Pojke och flicka fortsätter ÄNDÅ att hålla kontakten, om än mycket hemlig och begränsad. I samma veva kommer ett annat bananskal in i bilden, nämligen en musiker som sätter flickas hjärta i fullständig brand. Musikern och flicka bestämmer att de ville dela det vi kallar för liv tillsammans, och gör det än idag. Historien kunde slutat där, men istället påbörjas en period full av svek, dissningar och annat elakt från pojkes sida. Han känner sig felprioriterad, och varje gång de ska ses för att bygga upp vänskapen drar pojke sig ur och skyller på Lucifer som begränsar honom.
Flicka bestämmer sig för att hon inte vill ha pojken mer i sitt liv efter en 20-årig vänskap.

Men här blir det ytterligare en intressant vändning när Facebook kommer in i bilden och återigen sammanför flicka och pojke. Förhandlingar är på gång, och flicka återkommer strax!

måndag 1 mars 2010

FUKKI VS SITT FETT


Händelsen som utspelade sig igårkväll kommer att traumatisera mig forever.


Scenario: Jag och mannen på bilden låg utspridda i soffan. Lite sexigt börjar jag smeka mig på låret, bara för att känna en enorm fettansamling. Skrek med panikröst rätt ut.


Nu var det liksom inte ister jag hade på min kropp utan det var fickan på byxan som hade knölat ihop sig. Men i min förvirrade värld så var det något som de suger ut i serien Nip/tuck.


Fråga: Trodde jag helt seriöst med min intelligens att det sk fettet växt till sig bara sådär under dagen?

Var tvungen att springa in på toan med nerdragna byxor bara för att ordentligt kolla läget.



söndag 28 februari 2010

Dagens hyllning.


Första gången jag träffade tösa på bilden så hade vi en hångelsession.

Den var enormt minnesvärd, så pass minnesvärd att jag gav gav henne svininfluensan.


Elisabeth heter hon förresten, och när hon blir gammal kommer hon att se ut som Mr Miyagi.


Elisabeth känner till flera av mina sordida hemligheter men dömer mig inte för det. Istället korkar vi upp en skumpaflaska och låter den lösa eventuella problem.


Så jävla sex and the city!


Come closer cara cara mia.


Körde all in med mitt förstånd igår på instutitionen Gossip som går i graven efter 10 år.

En högst lyckad tillställning, och kan fuckin Edward glittra så kan undertecknad det med.
Sakta men säkert fylls de svarta hålen på med skandalminnen från gårdagen i form av små stödord:

CHAMPAGNERACE
WHITNEY HOUSTON
DANS PÅ SCEN
BALETTSÄLLSKAPET
KVINNLIG STALKER
KOMPLIMANGSKNULLANDE

Ska bara sortera dessa ord, så kommer allt säkert att bli bra igen. Och ja, jag ljuger så bra.

Societetsmiddag.


Hamnade på en fantastisk grann tillställning när fredagsafton knackade på dörrn.

Tatianakatten bland hermelinerna drack dyrt vin ur fina Ittalaglas, åt glass från ugnen och diskuterade de sju dödssyndernas inverkan på mänskligheten.

Sedan. Sedan hände sedan.

Ladylike behaviour försvann i samma takt som en högklackad fot sattes på sunkiga vattenhål. Undertecknad blev kallad för en kåtare version av mimmi pigg. Undertecknad blev även uppraggad av en norrman i Lusekofta. Sedan ringde undertecknad en radda olämpliga samtal

...Men detta talar vi tyst om.