måndag 15 augusti 2011

Som hittat!


Kollar in hotell i Miami eftersom jag ska dit i februari.

Hittade ett trevligt rum med havsutsikt på The Setai, beläget i stadsdelen South Beach.

Ett endaste litet problem bara. En veckas inkvartering (med havsutsikt) går lös på 85.600. Ja ni läste rätt. 85 laxar.

Här har ni hela härligheten:



You gotta love them.


Jag hör så mycket roligt av gamla tanter.

axplock:

"Har du så långt hår eller är det extensioner?"

"Ska du på west out way?"

"Håkan hellström är mycket bättre än Oskar, vad heter han nu igen, Linderosarn"

"Du är en piga och ska endast använda dig av köksingången."

"När man levt så länge så vet man inte ens vad det är för skillnad mellan köttbullar och varmkorv"

"Hur kändes det när Hitler bombade Warsawa? blev du rädd?"

"Du är så trevlig, nästan som Lotta Engeberg, fast henne har jag aldrig träffat"

"Här får du en femma att gå på bio för och se en trevlig film"


Tänk om alla hade facebook. Vilka roliga statusuppdateringar det skulle bli.


Vilket jättekalas!


Det regnar hela tiden.
En obetydlig sladd till datorn kostar 700 kr.
Min sambo är bortrest.
Kylskåpet är tomt, men jag måste banta iallafall.
kedjan på cykeln hoppade idag och ingen taxi fanns tillgänglig.
Veterinären säger att min hund inte är medial utan senildement.


Inte undra på att alla i Sverige är suicidala och nersupna.

Men jag har minsann träffat Homer Simpson. Men det har fan inte du.

söndag 14 augusti 2011

It started with a love affair.



All good things must come to an end, man ska sluta när man är på topp, och en miljard slitna talesätt som jag är oändligt trött på. Men tröttare är jag på min vän, min vän som jag inte pallar med längre, som bara fyller mina glada dagar med ständiga besvikelser och brutna löften.

Denna vän har även varit mitt ex. Ett ex som jag älskade högt och heligt, men sedan lärde mig att respektera och lattja runt med när känslor försvann, och man helt plötsligt hittade varandra i nya roller; kompisrollerna som varit relativt intakta i över 15 år. Smärre glapp har såklart uppstått, men det är ju sånt som händer. En god vän vet man var man har ändå. Men när glapp plötsligt utvecklas till raviner, är det så jävla lattjolajban då egentligen? Nej det är det såklart fucking inte. Redan där borde jag hört varningsklockor knacka mig på huvvet, Men jag lyssnar ju aldrig på viktiga budskap.

För att korta ner en alldeles för lång historia, så skulle vi ses igår. Men såklart blev det SOM ALLTID, trötta urtvättade undanflykter och bortförklaringar, ändrade planer, yadda yadda... ja ni fattar.
Jag besöker hellhole Norrköping i princip aldrig, men när jag gör det vill jag såklart se min vän. Jag kräver inte att hänga i hans hasor 24/7, utan en kaffe eller liten promenix hade räckt. Det jag däremot inte tycker räcker, är att människan stänger av sin telefon i 5 timmar. Värdefull tid i hans alltid tydligen enormt pressade schema, som han sedan sover bort.

Detta i kombination med en drös undanflykter, ändrade planer, bortförklaringar, ihop med fan och hans moster UNDER NÄRMARE 8 år, gör att jag faktiskt sätter P för denna svängdörrsbekantskap en gång för alla.
Kolla här; Bara för inte så länge sedan planerade vi en resa. Kollade upp hotell, trixade med jobbscheman/semestrar, skickade länkar och allt därtill. Tror ni det blev något av detta? Nej såklart inte. En till bortförklaring/kan inte/whatever från hans sida. Detta är ETT exempel, jag skulle kunna fylla hela min blogg med andra likadana.

Och såhär har det hållit på, i flera, flera år.

Allt startade med det rubriken säger; en alldeles för ung Tatiana föll för levnadsglad man med uppnäsa och hål i hakan. En flytt till London satte stopp för den relationen, men "tattis, du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta" säger han. Om och om igen. Varenda gång "han saknat att höra min röst" blir jag glad såklart, för detta har varit en av mina absolut finaste vänner. Lägg märke till HAR VARIT. Våra vänskapsband har klippts en gång rejält innan, men då gick banden att sy ihop igen, kanske inte lika starkt, men de höll någorlunda. Men nu ska jag ta min mentala bulldozer och hacka sönder de jävlarna ordentligt. Och jag kommer denna gång inte bry mig om att leta efter dem, i en illaluktande bortförklaringshög där de egentligen hör hemma.







onsdag 10 augusti 2011

dramaqueens.


Nu börjar dramaturgin att bubbla upp i min bekantskapskrets. Alla är trötta på alla, gåsar plockas, och helt plötsligt är vi 14 år igen. Mjau!

tisdag 9 augusti 2011

Norpan.

Har bokat en resa till Norrköping.

Ett.Ställe.Som.Ger.Mig.Rysningar.

Jag är uppvuxen i denna gudsförgätna skithåla till bondesamhälle.

Det enda bra med den staden, förutom mina päron, är att jag ska träffa en riktigt god vän som jag inte sett på alldeles för länge. Han har varit enormt saknad.

Annars kaskadspyr jag på hela stan. Usch.

onsdag 27 juli 2011

Vintern får gärna komma.


Jag saknar min karl. Han är i värmland och plockar bär. Målar om lador. Springer barfota. Äter smultron med grädde på.

Jag jobbar. Och saknar. Jobbar ännu mer, och saknar. Biter ner naglarna av stress. Usch.

Har ändå hunnit med en flippig middag med spårvagnschaffis Göran och naprapat-Ted. Vi hamnade hos den sistnämnda i en bastu han har förärats med i lägenheten. Det var 60 grader i den, jag höll på att dö.

Men jag vill inte vara här, i trista Göteborg. Jag vill faktiskt vara i Miami. Tanken är att jag ska dit i vinter. Min vän Jonas Hedqvist bor där och för ett herrans trevligt liv med massa cocktails och shoppingrundor. När jag skriver detta inlägg har jag på mig rosa foppatofflor. Bara så att ni ska inse kontrasten.