onsdag 23 november 2011

Pappi.


Snat kommer Fader Karas på besök. (Notera att han delar namn med prästen i exorcisten)

Pappa kommer på husesyn och ska inspektera min sambo för första gången. Imorgon kommer de antagligen mötas i en duell i skymningen, eller så kommer de bara sitta småpratandes i soffan och dricka kaffe.

Det vore lite festligare med det första alternativet, men tyvärr står det inte anno 1855 i min kalender.

söndag 20 november 2011

centipede.


Eftersom märket Björg's guldhjärta inte passar min ansträngda resekassa, klickade jag hem denna godbit istället.

What's my age again?

lördag 19 november 2011

Gud, jag vill verkligen ha.


Vill ha. Vill verkligen, verkligen ha Björgs anatomiska hjärta runt halsen.

hjälp mig, google translate med denna mystiska gåta.


Kocham cię, mój mały kolana zaprawy i ułamkową ramię!!!


Dessa rader fick jag på min facebookwall idag, skrivna av min kille på polska.

Om man kör dem via google translate lyder de ungefär såhär på svenska:

"Jag älskar dig mitt murbruk med det trasiga knät och den brutna armen"

Kommentar på den?

Folk som korsat min väg kapitel3.


Andy Pierce. Leader of the pack i Nasty Idols.

Andy haffade mig när jag var bängfull på gatan en sen kväll. Han tyckte vi skulle hem till honom och lyssna på Iggy Pop. Det gjorde vi också.

När den värsta baksmällan lagt sig tolv veckor efteråt, tyckte jag att detta var en högst rolig figur att hänga med, då vi nästan bodde grannar med varandra.
Många gånger har jag suttit i hans soffa och titta på märkliga filmer med utvecklingsstörda barn i, som ingen fattade något av. Många gånger har vi festat ihop i takt med soluppgångar, och sedan ätit pasta carbonara, och många gånger har det väl kanske spårat ur på alla plan, men hey, det blir ju bara roligare så.

Jag har bara riktigt galet intressanta minnen av denna högst extraordinära man. Han kickar ass på scen, och ingen sjunger sex pistols covers lika bra som han.
Det bor egentligen en galning i hans hjärna, men när geniet i honom kommer fram, så finns det ingen hejd på spektaklet.

Vote Andy for president, säger jag bara.








Folk som korsat min väg kapitel2.


Jonas Bengtsson. Malmös bästaste swingersanordnare.

Jonas bor i en fantastisk våning mitt i centrala Malmö, där det mesta är porr, porr, och åter porr. I taket hänger en sexgunga, mot ena väggen ett bdsm-kors, i hörnet en gynstol från 1960, en blodröd schäslong, och massa andra spännande grejer om man är fullkomligt sexskadad.

För några år sedan var han med i såpan "Riket". Självklart gick han ut som envåldshärskare, och red in i tv-historien på en vit häst iklädd en kungamantel. Helt fantastiskt underhållande, och självklart vann han hela skiten, en halv mille rikare.
För de goa pengarna chartade han ett litet plan och hade gangbang med sina medlemmar från "lustkammaren"; swingersklubben som han driver.

Jag har delat många skratt med herr Bengtsson, och aldrig har jag haft tråkigt i dennes sällskap.
Som ni säkert fattar har han en smått härligt störd umgängeskrets, jag skulle aldrig känna igen någon av dem, för de springer runt nakna jämt och har sig.

ÅÅÅÅÅÅ vad jag älskar sådana människor, och jag älskar dig Jonas. Du förgyller alla mina stunder!

Folk som korsat min väg kapitel1.


Manlio Giordano.

Vettifanken var jag sprang på honom, men en mer spännande människa får man leta efter under guds märkliga himmel.

Manlio pluggar till hjärnkirurg. Fatta grejen, hjärnkirurg. Triljoner år bakom en skolbänk, för att sedan disskiera vårat coolaste organ, och få nobelpris för besväret.
På fritiden är han koncertpianist med. De flinka läkarfingrarna jobbar sig igenom allt det dära fina klassiska som är så underbart oldschool att man bara baxnar bort stjärten från alla stolar.

Han är en hejare på schack med. Detta högst logiktänkande tidsfördriv trodde jag var min grej. Men ska jag spela mot honom kan jag lika gärna kapitulera efter tre drag och återgå till att bygga lerslott på förskolan. På den nivån är det.

När jag fyllde år för massa år sedan kidnappade han mig till en kristallkroneprydd sal, tillhörande hemliga freemasonsällskapet. I salen fanns det en flygel, som han sedan körde loss på iklädd frack, för min skull!
Detta var den finaste presenten jag någonsin har fått, och ingenting kommer någonsin att toppa den upplevelsen.

Jag tror att min tokiga hjärna bebos av små aliens ibland, så jag vet vem jag ska kontakta när det kommer till att börja gräva i den, var så säkra!