måndag 9 augusti 2010

Till dig, Karin!


För några dagar sedan hamnade jag i en ofrivillig diskussion där det avhandlades tabubelagt ämne;

SVÄRMOR/PARTNERS MAMMA.

Underligt nog var det mest negativiteter som spottades ur, och denna del som man måste dras med hos sin man/pojkvän målades plötsligt upp som Lucifer själv.
Detta fick mig att tänka på Kristoffers morsa, som är mysmammi personifierad.

Livet kanske inte har varit lätt för henne alla gånger, men hon har satt tre stycken otroligt fina ungar till världen, rest sig upp som en liten fenixfågel som alltid tänker på andra före sig själv.
Full kredit till Karin!
Nu känner jag inte henne otroligt jätteväl, men tillräckligt för att veta att hon är givmild nog för att ge mig en morgonrock första gången vi sågs.

Det sista Karlstadsminnet jag har av Kristoffers mamma är på en gräsmatta i juli månad, sittandes på en filt med bruna ben och hemgjort fikabröd som lätt hade räckt åt ett helt regemente. Solen lyste på henne, och det kommer den göra så länge hon lever. Hon bara är sån som person. Varm, generös, med ett värmlandshjärta där det ryms väldigt många.

JAG TYCKER SÅ JÄTTEMYCKET OM DIG KARIN!

Ni som tycker att svärmor är lika krånglig som rubiks kub, tänk om! Försök att mötas halvvägs istället och försök att se henne med andra ögon. Ni kanske blir förvånade.

Funkar inte det så finns det alltid råttgift.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar